...vart tar den vägen?Jag tycker att all min tid bara försvinner. När ska jag hinna med allt jag måste göra.
Minstingen i familjen gör mig också påmind om att tiden bara försvinner, hon är nämligen 7½ månad nu, och jag tycker att det var nyss som hon kom till oss.
Att studera och ha små barn är inte alltid så lätt. Det gäller verkligen att ha disciplin på sig själv, så skolarbetet verkligen blir gjort.
Det här är i alla fall en av de klockor vi har hemma hos oss. Den köpte jag i Milano för ca 5 år sedan. Jag tycker att den är lika fin nu som då.
4 kommentarer:
Klockan är verkligen jättefin. Jättefin blogg du har!!
hej hej! ja vi bodde i västerås innan vi hittade huset i hallstahammar..
håller med dig om att tiden bara rinner iväg, man måste ta vara på varandra, tiden kan ta slut när som helst.. låter pretantiöst men så är det ju..
ps. klockan är helt underbar :)
stor kram sara
Vilken fin klocka!
Håller med om att tiden går fort, önskar jag kunde dra lite i handbromsen ibland.
Ha det så gott!
Kram, Carina
Hej!
Vilken vacker klocka...helt underbart fin.
Det enda vi inte har med oss är tiden, men man får se till att tänka på sig själv imellanåt och prioritera bort saker som inte är så viktiga ibland. Du är duktig som studerar med en liten bebis.
Ha en skön vecka!
Kramar Emma
Skicka en kommentar