Sidor

tisdag 17 juni 2008

Hemma hos oss....

Hemma hos oss bor 2 vuxna, jag och min underbara sambo. Tre barn i olika storlekar.
Den äldsta är precis fyllda sjutton år, och är en fin tjej som tycker om att trixa framför pappas kamera.
Den mellersta är en söt pojke på åtta år, som är super duktig på att rita.
Sist men inte minst så viktig så har vi lilla flickan, som bara är dryga 60 cm lång och inte mer än fyra månader gammal.

Med oss bor även Mulan som är ett marsvin som älskar att pipa efter mat. Hon är minst av alla i familjen men kan nästan låta högst och mest när hon piper, hi hi hi. På morgonen när jag har smugit mig ned i huset, och ska hålla mig tyst så att jag inte väcker de andra, kan hon göra mig tokig när hon börjar pipa i högan sky. Jag brukar då fort muta henne med något gott som hon gillar för då blir hon tyst. Problemet nu är väl att hon alltid piper när jag kommer, för då vet hon att hon får gotti gott gott.

I vår hall bor även en liten filur som jag tror kan bli en prins, om jag vågade mig på att kyssa honom. Men jag tycker att han är så fin och så bra som han är nu att jag inte vill ha någon prins. Han har i alla fall en viktig uppgift hemma hos oss, och det gör han på ett alldeles utmärkt sätt. Han håller nämligen upp vår dörr, genom att stå och hålla i den så prydligt som bara han kan. Grodprinsen är hans namn, får ni se han så förstår ni varför han fått det namnet. Blir ni nyfikna på att se honom?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Självklart vill jag se han. Själv har jag en grå tegelsten som håller upp våran ytterdörr just nu. Hur snyggt är det då???? Tror att din är snyggare.

Kram Mettan

Anonym sa...

Jaaa! Jag vill se honom :)

Vilken mysig familj ni verkar vara.
Själv har jag också haft många marsvin genom åren, tycker att de är så otroligt goa och bra förstahandsdjur.
Har tyvärr inga nu men brukar sniffa och gosa med brorsans två små svin.

Kram

Mamma Anka sa...

Vilken underbar beskrivning av era barn.
Min syster hade en råtta som var lika hängiven till gottigott som eran Mulan. Varje gång hon hörde någon i köket så studsade hon upp på burgallret/taket och pep i högan sky tills hon fått en bit digestive eller knäckebröd.
*saknar Gurli*
Nyfiken som en strut på Grodprinsen!

Anonym sa...

Kanon roligt att du beskriver din familj s� bra det �r ju j�tte kul att f� veta lite mer om en person vars blogg man l�ser!!!

Kramar Millan